Västsahara – naturresursernas roll i avkoloniseringen

Skapad: 2008-05-19, Senast uppdaterad: 2011-11-10

Naturresursernas roll i avkoloniseringen, och de skador som utvinning och exploatering kan åstadkomma diskuteras i en rapport skriven av Axel Goldau vid Institute for Applied Cultural Research. Den tar upp frågan om Västsaharas biologiska mångfald, och hur den långsiktigt har brutits ned av både de spanska kolonisterna och de marockanska ockupanterna har publicerats nyligen. Rapporten är bl a riktad till konferensen om Convention on Biodiversity och anslutande överenskommelser som hölls 19-30 maj 2008 i Bonn. Rapporten ger ett intressant och mindre bekant perspektiv på Västsahara. En mycket koncentrerad sammanfattning på svenska av framför allt ”den miljömässiga historien” som beskrivs i rapporten finns här nedan. Hela rapporten, som då innehåller bilder av en västsaharisk konstnär kan hämtas från ARSO.

Matförsörjning för befolkningen vid tiden för Berlin-kongressen om Afrikas delning var tillfredsställande, tack vare en resurssnål, välanpassad och effektiv jordbruksproduktion.

Västsahariernas självförsörjning gjorde dem sjävständiga, alltför sjävständiga gentemot de nya kolonialherrarna. Därför började kolonialmakten en systematisk förstöring av det traditionella jordbruket: sköt boskapen samt förgiftade källor och naturliga vattenreservoarerna. Västsaharierna blev beroende av matleveranser från spanjorerna.

Därefter vände kolonialisterna sig mot der inhemska viltet, med troféjakt på oryxantiloper och andra arter. När dessa gräsätande arter minskade i antal, och slutligen dog ut, försvann också de kvarvarande stora köttätande rovdjuren (lejon och en gepardart).

När maeockanerna invaderade landet har ett antal faktorer påverkat miljön. Eftersom de ockuperade områdena inte är särskilt tillgängliga för besök utifrån är informationen som vad som sker dock begränsad. Muren och dess minor har hindrat både det lilla återstående djurlivets rörelse och den traditionella nomaderande boskaåsskötseln. Närvaron av hundratusentel militärer är, med rapportens formulering, ”inte till djurlivets fördel”. Turistorienterad verksamhet, som organiserade jaktresor för gasell- och fågeljakt, syns ibland i media.

Inflyttningen och urbaniseringen sätter press på den lokala miljön. Detsamma gäller de konstbevattningsprojekt som startats, något som i andra delar av Sahara visat sig påskynda ökenutbredningen. Några miljöprövningar eller miljöanalyser av den pågående råvaruutvinningen har inte publicerats. Fiskebeståndet utanför Västsahara har ansetts rikhaltigt, men flera uppgifter pekar på risken att det överutnyttjas och kan komma att långsiktigt bli utfiskat. .

Flertalet av de överenskommelser och organ som övervakar och främja en hållbar miljö gäller inte det ockuperade Västsahara. Om inte de inte breddas, och utnyttjas på ett konstruktivt sätt, äventyras en hållbar utveckling i landet och i Maghreb-regionen.

Konventionerna är bl a
CBD, Convention on Biodiversity, the United Nations Convention to Combat Desertification (UNCCD), the Convention on the Conservation of Migratory Species of Wild Animals (CMS) and the United Nations Convention on the Law of the Sea (UNCLOS)