SADRs grundlag

Skapad: 2008-04-05, Senast uppdaterad: 2009-02-18


SADR:s grundlag

antagen av den tionde nationella kongressen, 990826 – 990904

Översättning (inofficiell) från franska: Johanna Elf, Alcuin Translations AB)

Ladda ned dokumentet som Word-fil.



Inledning

Det sahariska folket – ett arabiskt, afrikanskt och muslimskt folk – som 1973 bestämde sig för att inleda frihetskriget, under ledning av Front POLISARIO, för att frigöra sig från kolonialmakten, och slutligen även från ockupationen, återupptar härmed det långvariga motstånd som aldrig har upphört för att kämpa för sin frihet och sin värdighet. De kungör:
[*] sitt beslut att fortsätta kampen för att uppnå suveränitet för Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR) i hela det nationella territoriet,
[*] sin förpliktelse att följa de rättsliga och demokratiska principerna som finns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (från 10 december 1948), i den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter (från 26 juni 1981) och i de internationella avtalen som SADR har undertecknat,
[*] sin övertygelse om att människans frihet och värdighet endast är möjlig i ett samhälle där lagarna styr och där villkoren för samhällsutvecklingen skapas i enlighet med de värden som finns i det förutnämnda samhället, dess civilisation, religion och nationella kultur samt i enlighet med den moderna världens krav,
[*] sitt beslut att skapa demokratiska institutioner som garanterar grundläggande mänskliga fri- och rättigheter, ekonomiska och sociala rättigheter samt familjerättigheter, som utgör grunden i samhället,
[*] sin insikt om nödvändigheten att skapa "le Grand Maghreb", att konkretisera alla insatser i Afrika, hela den arabiska nationen och upprätta internationella relationer som baseras på samarbete, enighet, ömsesidig respekt och att skapa fred i världen.


Del 1: Allmänna principer

Kapitel 1: Om Saguia el-Hamra et Rio de Oro

Paragraf 1: Saguia el-Hamra et Rio de Oro (Sahara Occidental), med sina internationellt erkända gränser, är en odelbar, demokratisk republik som kallas «Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken» (SADR).

Paragraf 2: Islam är statsreligion och lagkälla.

Paragraf 3: Arabiska är det officiella nationella språket.

Paragraf 4: Landets huvudstad är El Aaiún.

Paragraf 5: Flaggan, nationalsången och SADR-emblemet fastställs i lag.

Kapitel 2: Folket

Paragraf 6: Det sahariska folket är ett arabiskt, afrikanskt och muslimskt folk.

Paragraf 7: Familjen är samhällets bas och grundar sig på islamska och etiska värden.

Paragraf 8: Suveräniteten tillhör folket, som är källan till all makt.

Paragraf 9: Den konstitutionella suveräniteten tillhör folket som utövar den genom de kongressvalda representanterna tills dess att suveränitet för SADR har uppnåtts i hela det nationella territoriet.

Paragraf 10: Folket utövar sin suveränitet genom sina valda representanter och de statliga konstitutionella institutionerna som de väljer för detta ändamål.

Paragraf 11: Folket väljer institutionerna i syfte att:
- förverkliga nationell självständighet
- uppnå nationell suveränitet i hela det nationella territoriet
- försvara den nationella enigheten och folkets andliga karaktär
- bibehålla folkets värderingar, försvara dess identitet och elementen i den nationella personligheten
- garantera att de mänskliga grundläggande friheterna respekteras i enlighet med hur de definieras i konstitutionen

Paragraf 12: Folkets institutioner tillhör folket. De får endast utnyttjas eller användas i de syften för vilka de skapades.

Kapitel 3: Staten

Paragraf 13: Staten hämtar sin legitimitet från folkets vilja och är endast till för folket. Statens devis är: folket, demokrati, enighet.

Paragraf 14: Staten utövar sin suveränitet inom det territoriella området, de territoriella vattnen och luftområdet.

Paragraf 15: Det är förbjudet att överlämna eller avstå från någon del av det nationella territoriet.

Paragraf 16: Det nationella territoriet är administrativt uppdelat i wilayat (provinser) och dawair (kommuner), som i sin tur är uppdelade i baladiat (arrondissement). Deras politiska och administrativa befogenheter fastställs i lag.

Paragraf 17: De allmänna tillgångarna tillhör folket. Dessa tillgångar består av mineralrikedomar, energiresurser, jordrikedomar, territoriella vattenrikedomar och andra tillgångar som definieras i lagen.

Paragraf 18: De statliga allmänna tillgångarna och statens olika institutioner och territoriella, regionala och lokala kollektiv definieras och förvaltas i enlighet med lagen.

Paragraf 19: De statliga befogenheterna får inte vara en källa för berikande eller ett medel för att gynna privata intressen eller intressen för en grupp som upprättats på regional, nepotisk eller tribalisk grund.

Paragraf 20: De valda råden utgör ramen inom vilken folket uttrycker sin vilja och kontrollerar de offentliga verksamheterna.

Paragraf 21: Staten ansvarar för den allmänna ordningen och människornas och tillgångarnas säkerhet.

Paragraf 22: ALPS (Armée de Libération Populaire Sahraouie) är statens armé och garanterar den nationella suveräniteten. Här följer några av ALPS:s funktioner:
förverkligandet av den nationella självständigheten,
försvara den nationella enigheten och
försvara den territoriella integriteten och de territoriella områdena, luftområdena och vattenterritorierna.

Paragraf 23: Organisationen inom ALPS och armétjänstgöringen definieras i lag.

Paragraf 24: SADR syftar i sin utrikespolitik till att:
Försvara det sahariska folkets oöverlåtbara rätt till självbestämmande och rätt att uppnå nationell suveränitet i hela det nationella territoriet,
stödja folkets rätt till politiskt och ekonomiskt självbestämmande,
bidra till byggandet av Maghreb-området (Grand Maghreb),
stödja OUA:s insatser för att befästa den politiska stabiliteten i Afrika och förverkliga den ekonomiska komplementära förmågan bland medlemsstaterna,
skapa fred och internationell säkerhet och bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen för människor i hela världen baserat på rättrådighet och rättvisa.

Kapitel fyra: Konstitutionella garantier och rättigheter

Paragraf 25: Alla medborgare är lika inför lagen, både vad gäller skydd och straff.

Paragraf 26: Den individuella friheten garanteras. Ingen ska kunna fråntas rätten att utöva sin frihet förutom på så sätt som stadgas i lagen.
Varje medborgare är oskyldig tills dess motsatsen är bevisad.
En medborgare kan endast arresteras eller fängslas i enlighet med lagen.
Inget brott eller straff utan stöd av lag.
Häktningstiden får inte överskrida 72 timmar och får inte förlängas om inte order om detta från behörig rättslig instans har utfärdats och det i enlighet med lagen.

Paragraf 27: Det är förbjudet att kränka en människas sedlighet och heder. Det är även förbjudet att utöva fysiskt eller moraliskt våld mot en människa eller på liknande sätt kränka en människas värdighet.
Varje medborgares hem är okränkbart. Det krävs en order från en behörig rättslig myndighet för att få tillgång till en medborgares hem.

Paragraf 28: Varje medborgare bör kunna försvara sina rättigheter inför behöriga rättsliga instanser.

Paragraf 29: Yttrandefriheten, muntlig och skriftlig, garanteras och utövas i enlighet med lagen.

Paragraf 30: Rätten att skapa politiska föreningar och partier erkänns och garanteras efter att total suveränitet i det nationella territoriet har uppnåtts.

Paragraf 31: Fram tills dess att nationell suveränitet har uppnåtts håller Front POLISARIO kvar den politiska ramen som omgrupperar och mobiliserar det sahariska folket politiskt för att uttrycka deras önskningar och deras lagliga rätt till självbestämmande och självständighet och för att försvara deras nationella enighet samt slutföra grundandet av en suverän saharisk stat.

Paragraf 32: Alla medborgare som uppfyller de nödvändiga juridiska kraven har rätt att rösta och väljas.

Paragraf 33: Alla medborgare har rätt att kandidera för ett statligt ämbete enligt kriterierna som definieras i lagen.

Paragraf 34: Privat egendom skyddas och regleras av lagen.

Paragraf 35: Rätten till utbildning garanteras.
Utbildningen är obligatorisk och gratis.
Staten organiserar utbildningsinstitutionerna i enlighet med skollagstiftningen.

Paragraf 36: Varje medborgare har rätt till skydd och hälsovård.
Staten övervakar de förebyggande åtgärderna mot sjukdomar och epidemier och bekämpningen av dessa.

Paragraf 37: Arbete är en rättighet, en skyldighet och en ära för varje medborgare.

Paragraf 38: Staten garanterar skydd för mödrar, barn, äldre och handikappade personer genom att inrätta institutioner i detta syfte, anta en socialförsäkringspolitik och utfärda nödvändiga lagar.

Paragraf 39: Staten ser till att främja att alla medborgare har en bostad.

Paragraf 40: Staten garanterar föräldrar (far och mor) till offer, deras barn som ännu inte har uppnått myndig ålder, krigsoffer, krigsfångar och frihetskrigets offer de materiella och moraliska rättigheter som kommer att fastställas i lag.

Paragraf 41: Staten verkar för att upphöja kvinnan och hennes politiska, ekonomiska, sociala och kulturella deltagande i skapandet av samhället och landets utveckling.

Paragraf 42: Staten ser till att de ungas kapacitet hela tiden vidareutvecklas och används på bästa möjliga sätt.

Paragraf 43: Utländska medborgare som bor inom SADR:s territorium har rätt att utöva sina religioner och använda sina seder och bruk.

Paragraf 44: Staten garanterar att rättigheter och privata tillgångar skyddas för de utländska medborgarna som bor lagligt inom det nationella territoriet.

Paragraf 45: När nationell suveränitet har uppnåtts kommer marknadsekonomi och initiativfrihet att erkännas.

Paragraf 46: Utländska investeringar samt statliga och privata investeringar regleras av lagen.

Kapitel fem: Skyldigheter

Paragraf 47: Alla medborgare är skyldiga att respektera konstitutionen och republikens lagar.
Det är varje medborgares skyldighet att känna till vad som står i lagen.

Paragraf 48: Det är varje medborgares skyldighet att:
försvara hemlandet och delta i landets frigörelse,
försvara den nationella enigheten och motarbeta varje ansats att tillhöra någon annan än folket.
Lagen ger stränga straff för förräderi, spionage till fördel för fienden, lojalitet mot fienden och brott som äventyrar statens säkerhet.

Paragraf 49: Den nationella tjänstgöringen är obligatorisk – varje medborgare som uppfyller nödvändiga juridiska krav i detta syfte är skyldig att utföra denna tjänstgöring.
Paragraf 50: Att skydda och visa aktning för familjen är en skyldighet för föräldrar i uppfostran av sina barn och för barnen i respekt mot sina föräldrar.


Del 2: Maktorganisationen

Kapitel 1: Den verkställande makten

Avsnitt 1: Statschefen

Paragraf 51: Generalsekreteraren i Front POLISARIO är statschef.

Paragraf 52: Statschefen samordnar den allmänna politiken och ser till att konstitutionen respekteras, att lagen tillämpas och att de statliga institutionerna befästs.

Paragraf 53: Statschefen utnämner premiärministern och avslutar dennes tjänst.

Paragraf 54: Premiärministern utser regeringsmedlemmarna genom konsultation med statschefen.
Premiärministern får inte utse en minister utan att först ha konsulterat statschefen.

Paragraf 55: Statschefen är ordförande i ministerrådet.

Paragraf 56: Statschefen undertecknar lagarna som publiceras i dennes namn efter att de har godkänts av nationalförsamlingen.

Paragraf 57: Statschefen har följande ämbeten:
- Han är chef över armén
- Han leder utrikespolitiken och beslutar om dess åtgärdsplaner
- Han beviljar nåd och strafflättnader
- Han utser ambassadörer och missionschefer utomlands och ackrediterar utländska ambassadörer
- Han tilldelar medaljer och hederstitlar

Paragraf 58: Statschefen utser följande ämbeten:
- statliga militära och civila tjänster
- utnämningar som har ägt rum i ministerrådet
- utnämningar inom militärinstitutionen
- guvernörer (”les walis”)
- ämbetsmän inom rättsväsendet
- de högsta säkerhetsansvariga

Paragraf 59: Efter att statschefen har valts avlägger han den konstitutionella eden.

Paragraf 60: Statschefen får under inga omständigheter delegera sin utnämningsmakt till premiärministern eller någon annan ämbetsman som nämns i konstitutionen.

Paragraf 61: Om statschefstjänsten inte är tillsatt åtar sig nationalförsamlingens president statschefens ämbeten under en period av högst fyrtio dagar.
Det nationella sekretariatet i Front POLISARIO sammankallar till extrakongress i Front POLISARIO med det tidsintervall som anges i föregående paragraf.
Om ingen av dessa båda tjänster är tillsatta handlar man enligt paragraf 85 i denna konstitution.

Paragraf 62: En statschef som utses på detta sätt kan inte kandidera till tjänsten som statschef.

Paragraf 63: Om tjänsten som statschef inte är tillsatt kan den sittande regeringen inte avstå från sina ämbeten eller ombildas förrän den nya statschefen, som valts av kongressen inom det intervall som anges i paragraf 61 och genom tillämpning av de regler som anges i paragraferna 57 och 58, har åtagit sig sina ämbeten.

Avsnitt 2: Regeringen

Paragraf 64: Regeringen utgör den verkställande apparaten med ansvar inför statschefen.
Regeringen ansvarar för att verkställa handlingsprogrammen, lagarna och reglerna inom alla områden.

Paragraf 65: Premiärministern fastställer regeringens årliga handlingsprogram, den allmänna budgeten och förslagen som lämnas till ministerrådet för godkännande.

Paragraf 66: Premiärministern är ordförande i regeringsrådet och övervakar aktiviteterna samt samordnar arbetet i regeringsrådet.
Ministrarna är tillsammans solidariskt ansvariga för regeringens handlande och varje minister ansvarar för sitt departement.

Paragraf 67: Regeringens och departementsorganisationens befogenheter samt ministrarnas befogenheter och ämbeten fastställs i lag.

Paragraf 68: Premiärministern presenterar regeringens handlingsprogram och den årliga budgeten för nationalförsamlingen för godkännande.
Premiärministern kan återanpassa regeringens handlingsprogram genom diskussioner med nationalförsamlingen.
Regeringen verkställer det handlingsprogram som har godkänts av nationalförsamlingen.
Premiärministern har, förutom de åligganden som har anförtrotts honom av andra bestämmelser i konstitutionen, följande åligganden:
han fördelar uppgifterna inom regeringen i enlighet med de konstitutionella bestämmelserna och undertecknar de verkställande dekreten utan att bryta mot paragraf 57 och 58.

Paragraf 69: Premiärministern kan avsluta en regeringsmedlems ämbeten och föreslå en ny minister för statschefen för utnämning.

Paragraf 70: Premiärministern kan meddela statschefen om regeringens avgång.
Den avgående regeringen fortsätter att utöva sina ämbeten tills det att en ny regering har utsetts i enlighet med bestämmelserna som anges i denna konstitution.

Paragraf 71: Regeringsmedlemmarna avlägger ed inför statschefen.

Kapitel 2: Den lagstiftande makten

Paragraf 72: Den sahariska nationalförsamlingen är landets lagstiftande instans, som åtar sig uppgiften att kontrollera instanserna och institutionerna och som är suverän vad gäller lagförarbeten och att hänskjuta dessa till röstning.

Paragraf 73: Nationalförsamlingen godkänner den allmänna budgeten och regeringens handlingsprogram.
Nationalförsamlingen ratificerar de internationella konventionerna och avtalen.

Paragraf 74: Nationalförsamlingen består av 51 medlemmar.

Paragraf 75: Varje ny nationalförsamling bildas efter kongressen inom högst 45 dagar, i enlighet med de regler som fastställts av det nationella sekretariatet i Front POLISARIO, som tar hänsyn till bestämmelserna i konstitutionen och i vallagen.

Paragraf 76: Det nationella sekretariatet ändrar vallagen.
Vallagen definierar villkoren för att rösta och väljas, fördelningen av platser inom valdistrikten och övriga regler i vallagen.

Paragraf 77: Nationalförsamlingens medlemmar väljs genom direkta och hemliga val för arton månader, två gånger mellan två kongresser, och mandaten förnyas trettio dagar innan mandatperioden är slut.

Paragraf 78: Ombudens åliggande är nationellt, går att förlänga och är inte förenligt med övriga åligganden.

Paragraf 79: Nationalförsamlingens institutionella öppningsmöte hålls med statschefen som ordförande.
På detta möte väljs nationalförsamlingens president, hans vicepresident och kommissionspresidenterna.
Reglerna som anges i paragraf 76 fastställer styrelsevillkoren för detta möte och metoderna för hur ovannämnda val ska gå till.

Paragraf 80: En grundlag definierar nationalförsamlingens organisation, dess handling och kontakterna med regeringen.
Nationalförsamlingen förbereder och godkänner, med utgångspunkt i konstitutionen och ovannämnda grundlag, de interna reglerna.

Paragraf 81: Medlemmarna i nationalförsamlingen åtnjuter immunitet under verkställandet av sina ämbeten och kan endast avskedas i händelse av brott eller trolöshet. De kan dömas först efter att immuniteten har upphävts genom en explicit begäran av justitieministern och medgivande från nationalförsamlingens president.

Paragraf 82: Ombudet är ansvarig inför sina kollegor, som kan frånta ombudet dennes åligganden om han agerar så att ämbetets anseende skadas.
De interna reglerna fastställer villkoren enligt vilka ombudet kan avskedas.

Paragraf 83: Nationalförsamlingen samlas till två vanliga möten: ett vårmöte och ett höstmöte.
Varje möte varar högst tre månader.
Nationalförsamlingen kan samlas till ett extramöte på begäran av statschefen, presidenten, premiärministern eller två tredjedelar av medlemmarna, i följande fall:
- vid särskilda nationella händelser
- när omständigheterna så kräver för att regeringen ska kunna utöva sina ämbeten utan att alla medlemmar är med, för att på så sätt kunna vidta nödvändiga åtgärder, genom att få till stånd ett misstroendevotum
- när lagöverträdelser hotar nationalförsamlingens vanliga utförande av sina ämbeten
- nödvändigheter som rör lagstiftningen

Paragraf 84: Kommissionerna fortsätter att utföra sina ämbeten mellan två möten.
De kontrollerar att regeringsprogrammet verkställs genom att göra kontrollbesök på de institutioner som ingår inom ramen för deras privilegium i syfte att förbereda inför nationalförsamlingens nästa möte.
Nationalförsamlingens kommissioner kan hålla regelbundna sammankomster med regeringsmedlemmarna för att granska bestämda frågor och handlingar.

Paragraf 85: Om presidentposten i nationalförsamlingen inte har tillsatts ersätts presidenten obligatoriskt av den person som kommer näst i röstordningen bland nationalförsamlingens presidentkandidater.
Om det finns en ledig post i nationalförsamlingen ersätts denna av den person som kommer näst i röstordningen i sitt valdistrikt.
Hanteringen av lediga poster definieras i nationalförsamlingens interna regler.

Paragraf 86: Ombudet representerar folket och bör vara trogen det förtroende som har tilldelats honom och kunna uppfylla deras önskningar.
Valet av ombud får inte vara föremål för något villkor från väljarnas sida.

Paragraf 87: Nationalförsamlingens kontor mottar, inom en vecka eller mindre innan mötet öppnas, det årliga programprojektet från regeringen efter att det har godkänts.

Paragraf 88: Kommissionerna förbereder sina frågor angående det årliga programprojektet från regeringen och kan sammankalla ministrarna för att få nödvändiga förtydliganden.

Paragraf 89: Nationalförsamlingen diskuterar den allmänna verksamhetsbudgeten och det årliga programmet från regeringen och föreslår nödvändiga förbättringar innan de godkänns.
Premiärministern kan omarbeta regeringens handlingsprogram genom förbättringar som begärts av nationalförsamlingen.

Paragraf 90: I de fall då nationalförsamlingen opponerar sig mot regeringsprogrammet genom två tredjedelar av medlemmarna, efter att ha begärt en revision av programmet för tredje gången, väljer statschefen att antingen upplösa nationalförsamlingen eller bilda en ny regering.

Paragraf 91: Regeringen förbereder varje år en sammanfattning för verkställandet av sitt program och överlämnar den till nationalförsamlingen minst en månad innan mötet hålls.

Paragraf 92: Medlemmarna i nationalförsamlingen kan ställa frågor, muntligt eller skriftligt, till hela regeringen eller till en av regeringsmedlemmarna.
De skriftliga frågorna skickas till regeringen minst två veckor innan mötet öppnas.

Paragraf 93: Efter att sammanfattningen av regeringsprogrammet har presenterats för nationalförsamlingen svarar regeringsmedlemmarna på frågor från nationalförsamlingens medlemmar.

Paragraf 94: Efter utvärderingsdiskussionen angående verkställandet av regeringsprogrammet har nationalförsamlingen rätt att kalla regeringen eller en av deras medlemmar till ett möte där en eller flera viktiga frågor förklaras.

Paragraf 95: Nationalförsamlingen har rätt att bilda undersökningskommissioner för att granska en särskilt viktig fråga.
Det är inte möjligt att bilda en undersökningskommission för en fråga som har ställts inför de juridiska instanserna.
Undersökningskommissionerna skickar tillbaka resultatet av sitt arbete till nationalförsamlingens president som lämnar över ett exemplar till regeringschefen och ett till premiärministern.
Undersökningskommissionen presenterar resultatet av sitt arbete för nationalförsamlingen på ett möte bakom lyckta dörrar.

Paragraf 96: Inom ramen för kontroll av den verkställande makten har nationalförsamlingen befogenhet att få till stånd ett misstroendevotum mot regeringen eller mot en av regeringsmedlemmarna.
Alla ombud har rätt att begära ett misstroendevotum. Begäran får inte diskuteras förrän det finns stöd från tio medlemmar i nationalförsamlingen.

Paragraf 97: Beslutet om misstroende bör bestyrkas av ett administrativt missförhållande, en allvarlig brist i utförandet av uppgifterna, orimlig oaktsamhet, slöseri med offentliga medel, stöld av offentliga medel, olämplig användning av offentliga medel, dålig hantering av offentliga medel eller av ett allvarligt fel som strider mot regeringshandlingens etik.

Paragraf 98: Nationalförsamlingen beslutar om misstroendevotum mot regeringen vid majoritet från två tredjedelar av samtliga medlemmar och vid enkel majoritet för misstroendevotum mot en regeringsmedlem.

Paragraf 99: Nationalförsamlingens president skickar ett brev till statschefen och ett till premiärministern för att meddela dem om nationalförsamlingens beslut om att godkänna ett misstroendevotum mot regeringen eller mot en av regeringsmedlemmarna.
Det omedelbara resultatet av ett misstroendevotum mot en regeringsmedlem är att medlemmen avskedas och att en ny minister utses.

Paragraf 100: Efter ett misstroendevotum mot regeringen reagerar statschefen, inom en tidsperiod av högst femton dagar, antingen genom att utse en ny premiärminister som bildar en ny regering i enlighet med bestämmelserna i paragraferna 53 och 54,
eller genom att skicka ett brev till nationalförsamlingens president och be honom att ta tillbaka sitt beslut, och i sådant fall, om församlingen håller fast vid sitt beslut, beslutar sig statschefen för att avsätta regeringen eller upplösa nationalförsamlingen.

Paragraf 101: Om nationalförsamlingen upplöses sammankallar statschefen de tidigare valda för en period av högst fyrtio dagar från och med det datum då nationalförsamlingen upplöstes.

Paragraf 102: Fram tills en ny nationalförsamling har valts kan statschefen, om så är nödvändigt, utfärda lagdekret.
Lagförslagen kan göras till föremål för diskussion så snart som de föreslås av tio ombud.

Paragraf 103: Premiärministern och ombuden har rätt att lägga fram lagförslag.

Paragraf 104: Nationalförsamlingen lagstiftar inom följande områden:
- människors grundläggande rättigheter och skyldigheter
- de allmänna reglerna i familjelagen
- den grundläggande lagstiftningen för medborgarskap, rätt till medborgarskap och civilstånd
- de allmänna reglerna för utländska medborgares status
- reglerna som rör rättsväsendet och grundandet av juridiska instanser
- reglerna för sanktionslagen, de straffrättsliga bestämmelserna och fängelsesystemet
- de allmänna reglerna för civilrättsliga bestämmelser, handelsförbindelser och egendomssystemet
- uppdelningen av landets territorier
- skatterna och tullagen
- finanslagen

- de allmänna reglerna för skolväsendet, utbildningen och den vetenskapliga forskningen
- de allmänna reglerna för hälsovården och boende
- de allmänna reglerna för de offentliga verksamheterna
- de allmänna reglerna för att skydda det kulturella och historiska arvet
- de allmänna reglerna för materiella rättigheter för människor och deras verksamheter
- skapandet av statliga medaljer och hederstitlar
- de allmänna reglerna för immunitet (politisk, lagstiftande, rättslig)

Paragraf 105: Förutom de områden som har reserverats för grundlagarna enligt konstitutionen lagstiftar nationalförsamlingen genom grundlagarna inom följande områden:
- organisationen av de offentliga verksamheterna och deras funktioner
- grundlagen om rättsväsendet och den juridiska organisationen
- lagen om nationell säkerhet
- grundlagen bör kontrolleras för att säkerställa att texten är förenlig med konstitutionen

Paragraf 106: Statschefen promulgerar lagarna inom trettio dagar från den dag då de mottogs.

Paragraf 107: Statschefen kan begära att en lag omtolkas och att nationalförsamlingen röstar om denna lag. Detta ska ske inom trettio dagar från det datum då lagen godkändes. I så fall måste lagen godkännas av två tredjedelar av nationalförsamlingens medlemmar.

Paragraf 108: Rösten i nationalförsamlingen är personlig och kan inte överlåtas.

Paragraf 109: Statschefen kan hålla tal inför nationalförsamlingen.

Paragraf 110: Viktiga utländska statschefer, regeringschefer och delegationer kan hålla tal inför nationalförsamlingen.

Kapitel 3: Den dömande makten

Paragraf 111: Den dömande makten i Sahariska arabiska demokratiska republiken är självständig och utövas inom lagens ram.

Paragraf 112: Domstolsbesluten avkunnas å folkets vägnar och verkställs i folkets namn.

Paragraf 113: Rättsväsendet är till för alla och grundar sig på legalitet och jämlikhet. Det förverkligas genom att lagen respekteras.

Paragraf 114: Domstolarna består av domstolarna i första instans, appelationsdomstolarna och högsta domstolen.
Förlikningsdomstolarna, som behandlar vigslar och skilsmässor, betraktas som lokala sektioner av domstolarna i första instans. Militärdomstolarna behandlar ärenden som rör militärinstitutionen.
Deras organisation och befogenheter fastställs i lag.

Paragraf 115: Domstolarnas sammansättning, ämbeten och privilegier fastställs i lag.

Paragraf 116: Högsta domstolen är domstolsväsendets högsta instans.
Högsta domstolens president är en domare som utses av statschefen genom förslag från justitieministern.

Paragraf 117: Riksåklagaren utses av statschefen genom förslag från justitieministern.

Paragraf 118: Alla statliga organ, institutioner och instanser är skyldiga att tillämpa domstolsordrar och domstolsbeslut när som helst, var som helst och under alla omständigheter.

Paragraf 119: Lagen skyddar medborgarna mot alla slags avvikelser eller påtryckningar från en juridisk myndighet.
Domaren är ansvarig inför den högre domstolsinstansen att utföra sina ämbeten i enlighet med lagen.
I de fall då domaren agerar i strid med konstitutionen eller bryter mot lagen blir han kallad till ett disciplinmöte inför den högre domstolsinstansen.

Paragraf 120: Den högre domstolsinstansen är den högsta instansen inom rättsväsendet.
Den högre domstolsinstansen är oberoende från rättsväsendet och föreslår domare för statschefen för utnämning, försvarar domarnas rättigheter – materiella och moraliska – och övervakar deras rättsligt regelfästa skydd.

Paragraf 121: Den högre domstolsinstansen består av:
- högsta domstolens president, som är ordförande över
- två domare som utses av statschefen
- två domare som utnämns av nationalförsamlingen
- tre domare som väljs av domarnas generalförsamling
En ämbetsperiod inom den högre domstolsinstansen är fyra år och går att förlänga.

Paragraf 122: Staten skyddar rättsväsendets oberoende: Staten skyddar domaren mot alla former av påtryckningar och mot ingripanden som undergräver domarens ämbete och opartiskhet i domsluten.
Staten skyddar domaren mot hot, förödmjukelser, förolämpningar, alla typer av angrepp under och vid domarens utförande av sina ämbeten.
I de fall då domaren blir utsatt för övergrepp, vare sig de är materiella, fysiska eller moraliska, åtar sig staten att kompensera för de skador som uppstår.
Åklagarna åtnjuter samma skydd och rättigheter som har upprättats konstitutionellt för domarna.

Paragraf 123: Den högre domstolsinstansen lämnar i förväg ett rådgivande utlåtande inför statschefens beviljande av nåd och strafflättnader.

Paragraf 124: Domarnas rättigheter och skyldigheter, organisationens metoder och ämbetsåligganden fastställs i lag.
Den högre domstolsinstansens befogenheter, ämbeten och åligganden fastställs av en grundlag.

Paragraf 125: Advokatyrket är ett fritt yrke, oberoende inom ramen för den juridiska administrationen.
Advokatyrket regleras av en lag som definierar dess åligganden.


Del 3: Kontrollen och de rådgivande institutionerna

Kapitel 1: Kontrollen

Paragraf 126: De lokala kongresserna ansvarar för kontrollen på medborgarnivå.

Paragraf 127: De politiska konferenserna hålls var 18:e månad och omfattar val av medlemmar till nationalförsamlingen.

Kapitel 2: De rådgivande institutionerna

Paragraf 128: De rådgivande institutionerna består av ett rådgivande organ med högt ansedda personer.

Del 4: Övriga bestämmelser

Kapitel 1: Nationella högtidsdagar

Paragraf 129: Följande datum är nationella högtidsdagar:
- 27 februari, tillkännagivande av SADR
- 8 mars, den första martyren
- 10 maj, grundandet av Front POLISARIO
- 20 maj, början på den nationella frihetskampen
- 9 juni, martyrdagen
- 17 juni, upprorsdagen
- 12 oktober, nationaldagen

Kapitel 2: Revision av konstitutionen

Paragraf 130: Kongressen ansvarar för konstitutionens revision tills dess att suveränitet för SADR har uppnåtts i hela det nationella territoriet.

Kapitel 3: Tillfälliga bestämmelser

Paragraf 131: Tidsperioden för övergångsfasen fastställs vid Front POLISARIOs första kongress, efter att suveränitet för SADR har uppnåtts i hela det nationella territoriet.

Paragraf 132: Nationalförsamlingen fullföljer sina åligganden tills det första parlamentet har valts efter att suveränitet för SADR har uppnåtts i hela det nationella territoriet.

Paragraf 133: Statschefen utfärdar presidentdekret som äger laga kraft för att omarbeta lagtexterna – som inte finns där – i konstitutionen i väntan på att de ska ändras av en lagstiftande instans.