Regler kring utnyttjande av Västsaharas resurser

Skapad: 2008-02-01, Senast uppdaterad: 2013-10-07

Vad säger FNs regelverk om utnyttjande av ockuperat område?
FNs förre rättschef, svensken Hans Corell, gjorde 2002 en analys av det regelverk som kan tillämpas på Västsahara. Utgångspunkten är artikel 73 i FN-stadgan. Där sägs bl a att de medlemsstater som tog ansvar för Icke Självständiga Territorier ska ha invånarnas bästa för ögonen, och ska rapportera till generalsekreteraren om den ekonomiska, sociala, och utbildningsmässiga situationen i Territoriet.

De aspekterna fördjupades sedan bl a i FN-deklarationer om hur avkoloniseringen ska genomföras, och i resolutioner från Generalförsamlingen från 1980 och framåt. Enligt dem sägs bl a att "utländska ekonomiska intressens utnyttjande och plundring av marina och andra naturresurser i kolonier och Icke Självständiga Territorier som bryter mot relevanta FN-resolutioner är ett hot mot integritet och välstånd i dessa territorier." "Varje ansvarig administratör (Administering Power) som berövar de koloniserade folken i Icke Självständiga Territorier möjligheten att utnyttja sina legitima rättigheter till sina naturresurser, ...(och) bryter mot de högtidliga åtaganden de har gjort under FN-stadgan".

Principen om "permanent suveränitet över naturresurser" anses väl etablerad, och ingå i internationell lagstiftning, även om det kan finnas vissa oklarheter i hur långt den sträcker sig. Det görs också en distinktion mellan resursutnyttjande som är till nackdel för befolkningen och sådant som är till deras fördel. Och med befolkning menas då den ursprungliga befolkning som fanns vid och under koloniseringen, inte bosättare, t ex från kolonialmakten, som har flyttat in därefter.

I Västsaharas fall är ansvarig administratör fortfarande Spanien, eftersom FN inte befriat Spanien från uppgiften, och heller inte utsett Marocko att ta över uppgiften. Corell kommenterar ett par rättsfall kring naturesurser och deras utnyttjande (Östtimor, Nauru) och hur administrerande stater agerat vad gäller konsultationer med befolkningen. Hans slutsats är att de kontrakt som Marocko just hade slutit med olika företag om prospektering i Västsahara inte i sig är illegala så länge de inte gäller utvinning, och inga vinster ännu skapats. Om de däremot leder till exploatering och om den genomförs utan hänsyn till den (infödda) befolkningens önskemål och behov är de olagliga.

Upprepade gånger har Corells uttalande från 2002 avsiktligt misstolkatsav bl a EU och olika företag som samarbeta med den marockanska regimen i Västsahara.   

Förnyad och fördjupad analys
Hans Corell gjorde i december 2008 en fördjupad kommentar och analys av rättsläget i frågan, som nu finns i svensk översättning

Naturresursernas roll i avkoloniseringen
.

Efter ett beslut i AP-fondernas Etikråd rörande franska oljejätten Total hösten 2013 har Corell åter klargjort sin bedömning i en intervju i SvD

Nordiska Afrikainstitutet ordnade 2006, tillsammans med Föreningen för Utvecklingsfrågor, FUF och Stiftelsen Global Kunskap, en workshop om Västsaharas naturresurser - börda eller möjlighet. I rapporten från workshopen, redigerad av Claes Olsson, ingår fem bidrag, varav Corells analys är ett. Bidragen innefattar bl a en parallell med Östtimors situation under indonesisk ockupation, en redovisning av den svenska politiken gentemot Västsahara samt två bidrag som belyser naturresursernas roll i avkoloniseringen.

BilagaStorlek
Västsahara Corell 2002 opinion.pdf123.39 kB
Role_of_natural_resources_in_decolonization.pdf676.73 kB