POLISARIO - bakgrund och dagsfrågor

Skapad: 2009-05-26, Senast uppdaterad: 2012-01-21


Den Västsahariska Republiken (Saharawi Arab Democratic Republic, SADR)

Den självständiga västsahariska republiken utropades 27 februari 1976 i Bir Lehlu inne i Västsahara, sedan förhandlingarna med Marocko och Spanien brutit samman och rent krigstillstånd rådde. Republiken fick på engelska namnet Saharawi Arab Democratic Republic, SADR (förkortningen RASD används i franskspråkig text).

Republiken erkändes snabbt av ett antal stater, främst i Afrika, och kretsen har sedan vidgats. Nu (2008) är det 63 Stater som erkänt Västsahara.

Republiken SADRs grundlag fastställdes senast 1999.

POLISARIO Front har en representation i Sverige

På ARSOs hemsida finns grunduppgifter och aktuella nyheter om SADR. Ett videoklipp visar firandet av 35-årsdagen i februari 2011.

Polisario inför de FN-ledda förhandlingarna om Västsaharas status

Polisario överlämnade den 10 april 2007 till FN sitt underlag till förhandlingarna: Polisarios förslag till en politisk ömsesidigt acceptabel lösning som ger självständighet åt Västsahara. Dagen därpå kom Marockos plan för Västsahara som autonomt område inom kungariket Marocko (ladda ned).


Den västsahariska befrielserörelsen

Polisario (Frente Popular para la Liberación de Saquia el Hamra y Río de Oro) bildades 1973. Grundarna var västsahariska studenter vid marockanska universitet som gick samman redan 1971 för att bilda en rörelse för att kasta ut kolonialmakten Spanien och skapa ett fritt Västsahara.

Polisarios första väpnade aktionerna var riktade mot mindre spanska militärposteringar. Genom dessa aktioner fick befrielserörelsen sina första vapen. Många av den spanska kolonialmaktens soldater var västsaharier. När Polisario slog till hoppade många av dem av och tog med sig sina vapen till rörelsen.

I och med Marockos och Mauritaniens ockupation av Västsahara 1975 flydde ca 160 000 saharier till Algeriet. De slog sig ner i flyktingläger i Tindouf, i sydvästra Algieret, och många valde att gå med i Polisario för att bekämpa ockupationsmakterna. På så sätt växte Polisario fort.

Redan 1979 stod det klart att de mauritanska styrkorna inte klarade av Polisarios angrepp. Maurianien valde att lämna Västsahara och erkände senare Västsaharas rätt till självbestämmande. För att hålla Polisario stången valde Marocko att bygga en mur för att skydda de ockuperade delarna från befrielserörelsens attacker.

1976 utropade Polisario den Demokratiska Sahariska Arabrepubliken (SADR) som sedan dess erkänts av ett 60-tal länder, varav de flesta från Afrika och Asien. 1982 valdes SADR in i föregångaren till den Afrikanska Unionen, OAU. 1984 intog SADR sin plats, varpå Marocko lämnade organisationen.

Både Polisarios ledning och SADR:s exilregering finns i flyktinglägren i Tindouf, men de har kontroll över den tredjedel av Västsahara som Marocko inte ockuperar. Vissa verksamheter finns redan i dessa "befriade områden", och planer finns på en mer samlad förflyttning dit. Polisarios generalsekreterare är sedan 1976 Mohammed Abdelaziz. Han är också vald president i SADR.

Polisario är inget politiskt parti, utan en rörelse med syfte att skapa ett fritt Västsahara. Rörelsen har inget ideologiskt program och den dag Västsahara blir fritt är det upp till Polisarios kongress att besluta om rörelsen ska upplösas eller bli ett av flera politiska partier i ett demokratiskt Västsahara. Under 1970- och 1980-talen förde Polisario en socialistisk retorik, men sedan 1990-talet är rörelsen uttalat för fria marknadskrafter.

Polisarios generalsekreterare väljs var fjärde år av ett lagstiftande råd, som har 101 medlemmar, som i sin tur väljs av flera folkliga kongresser i flyktinglägrena i Tindouf. Det lagstiftande rådet väljer också 41 medlemmar i det nationella sekreteriatet. 12 av sekretariatets medlemmar är hemliga ledamöter från det ockuperade Västsahara. Sekreteriatet fattar beslut mellan lagstiftande rådets kongresser var fjärde år.

Generalsekreteraren är också arméchef för den Västahariska folkets befrielsearmé som har mellan 6 000 och 7 000 aktiva soldater. Innan vapenstilleståndet med Marocko (1991) hade Polisario närmare 20 000 soldater i aktiv tjänst. Alla män och kvinnor över 18 år i flyktinglägren i Tindouf måste göra sin militärtjänst. Polisario kan alltså mobilisera långt fler än 20 000 soldater om det skulle behövas.

Polisario är emot terrorism, men stödjer den fredliga intifada som de västsahariska invånarna i det ockuperade Västsahara inledde 2005. Polisario menar att den är ett bra alternativ till väpnad kamp, men om den fredliga kampen för ett fritt Västsahara på något sätt skulle gå om intet är rörelsen beredd att ta till vapen igen.

Polisario har släppt alla sina marockanska krigsfångar. 2005 skrev man på det internationell avtalet mot minor och arbetar med att plocka bort alla sina minor utefter den marockanska muren på det ockuperade området. Marocko är ett av 40 länder i världen som ännu inte skrivit under det internationella avtalet mot minor.

Källor: Utrikespolitiska Institutet och Wikipedia

Länkar
Wikipedia
The self determination process of the former Spanish Sahara