Marocko släpps in i Europarådets finrum

Skapad: 2011-06-20, Senast uppdaterad: 2011-08-13

Europarådet godkände före Midsommar ett Partnerskap för Demokrati med Marockos Parlament, som i sin ansökan sagt sig dela Rådets värden om pluralism, gender, flerpartidemokrati, rättssamhälle samt MR och grundläggande friheter. Partnerskapet med Marocko är statusfyllt och det första i sitt slag.  Men det är något som inte stämmer i det internationella samhällets generösa hållning till Marocko, trots dess illegala ockupation av Västsahara, sina utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna och sin närmast feodala regim.

Europarådets beslut återger Parlamentets vidlyftiga åtaganden om att arbeta för förändring, social utveckling och internationellt samarbete, och säger sammanfattningsvis att alla grupperingar i det marockanska samhället delar dessa värden. Därför anses Marocko fylla kraven på partnerskap. En rad samarbetsområden räknas upp, från fria och rättvisa val till upphävande av dödsstraff, bekämpning av korruption och tortyr till familjerätt.

Rådet uttalar slutligen också en förhoppning om att Parlamentet ska verka för en lösning på Västsaharakonflikten, i enlighet med FNs principer. Men ingenstans noteras att den västsahariska befolkningen är den mest diskriminerade och utsatta gruppen i det marockanska samhället. Kung Mohammed VIs skarpa uttalandena november 2009 och 2010, slog effektivt bort alla förhoppningar om en självständighet, yttrandefrihet och rättigheter för västsahariska frihetssträvanden. Även den författningsändring kungen nu driver igenom befäster Västsahara som en region i Marocko, styrd av bosättare. Hela förslaget vilar alltså, i bästa fall, tyvärr på fromma förhoppningar. Den hårda kärnan i enväldet består, se kommentaren till kungens nya författningsförslag.

EUs associationsavtal med Marocko inleds med liknande höga principer om demokrati och MR, och har en politisk dialogmekanism där respekten för principerna kan diskuteras. Men från starten år 2000 har situationen på marken snarast försämrats. EU-Kommissionen har dessutom själv mer aktivt börjat underminera respekten för de folkrättsliga regler som gäller för Västsahara.

Första stegen togs när samarbetsavtal slöts utan att undanta Västsahara. Därnäst kom EU-Kommissionens högst egna tolkning av folkrätten och äganderätten till fiskeresurserna i samband med förlängningen av Fiskeavtalet. Det senaste är ”utrikesministern” Catherine Ashtons försäkran att det visst går att handla med jordbruksprodukter från Västsahara så länge det inte sker utan hänsyn till (det västsahariska) folkets behov, önskemål och nytta! Skall förståss vara med folkets godkännande och för deras behov och nytta!

Den svenska Europarådsdelegationen har inte haft en avundsvärd sits. Den röstade ja till partnerskapet. Samtidigt arbetar den med en motion om att Europarådet särskilt ska följa upp och granska MR-situationen beträffande Västsaharakonflikten, och som uppmanar Rådet att utnyttja de fördjupade kontakterna till att få det marockanska parlamentet att få dem att bidra till en lösning av konflikten. Månne det kan lyckas?

Under tiden parkerar en marockansk delegation hos Europarådet som hedrade gäster, deltar i möten och diskussioner, med minimala krav på motprestationer

Om nu inte Europarådet blir vassare i sin uppföljning än EU. Kanske någon där t o m följer Catos exempel och avslutar varje inlägg, oavsett ämne, med orden: "... för övrigt anser jag Västsahara ska bli fritt!"?