Marocko och Västsahara - bakgrund

Skapad: 2009-03-24, Senast uppdaterad: 2011-01-21

Marockos statsskick - "exekutiv monarki" enligt svenska regeringen

I sin då årliga rapport om de mänskliga rättigheterna i Marocko 2007 skriver svenska regeringen följande (s 10-11) om det marockanska statskicket:

"Marocko är en exekutiv monarki där regenten både beslutar och regerar. Enligt konstitutionen utser kungen premiärminister och flera viktiga ministrar som utrikes- och inrikesministrarna. Övriga regeringsmedlemmar måste godkännas av kungen och kan också avsättas av honom.

Kungen leder regeringssammanträden, som äger rum med ojämna mellanrum. Han kan också upplösa parlamentet och styra via dekret. Kungen tillsätter högre tjänstemän, till exempel cheferna inom försvars- och ordningsmakterna. Som ättling i direkt nedstigande led från profeten Mohammed är kungen också Marockos religiöse och andlige ledare med titeln "de troendes befälhavare" (Amir al Mouminine), en viktig funktion för den i allmänhet djupt troende befolkningen.

I den konstitutionellt befästa rollen leder han de lärdes (”Ulema”) högsta råd, tillsätter ministern för muslimska frågor som övervakar moskéerna (samtliga statliga) och imamerna. Han är också den enda person som kan avge fatwas. Detta sätt att förena rollerna som världslig och religiös ledare är unikt i arabvärlden. Kungen är också den enda föreningspunkten mellan stat och religion i Marocko, till exempel är lagstiftningen inte inspirerad av sharia.

Kungen har också, personligen och genom närstående, ett mycket stort inflytande i det privata näringslivet, inte minst i företag som tillhandahåller baslivsmedel och basnyttigheter som telefon, vatten och el."
Läs hela rapporten och om kungens förmögenhet

Kommentar
En utförlig, klar och redig beskrivning. Men språkbruket är lite förvånande. Varför används inte klarspråk i en rapport om rättigheter som öppenhet och demokrati?

Det som i rapporten kallas "exekutiv monarki" skulle nog likaväl kunna kallas t ex "feodal diktatur". Varför inte?

Kung Mohammeds olika maktsfärerKung Mohammeds olika maktsfärer

Så ser Marocko på sig själv och Västsahara

Marockos syn på historien och på konflikten framgår rätt klart på en av deras officiella hemsidor om bl a Marockos senaste autonomiplan för Vastsahara.
Nyhetsbyrån Maghreb Arabe Press ger Marockos urval ur nyhetsflödet.

Det är åtminstone inget fel på självbilden. Mottot för den officiella sidan är "Kingdom on the move", dvs Kungariket på G!

Frågan är dock snarast varthän färden går och i vilken roll kungariket har hamnat?

USA, Frankrike och EU ser nådigt på Marocko och dess förehavanden

I EU behandlas Marocko som en högt värderad allierad. I grunden ligger ett s.k. associationsavtal om samarbete inom handel och vissa andra områden.  Marocko får bistånd i storleksordningen 600 miljoner euro per år, och EU har slutit ett avtal om fiske som enligt FN-reglerna kan betraktas som olagligt. Sverige röstade som enda land emot att avtalet undertecknades.

I Lissabonmötet mellan Afrikanska Unionen och EU 2007 deltog Marocko efter en speciell inbjudan från EU. Marocko har lämnat AU i protest mot att SADR accepterades som medlem.Marocko har nära kontakter med Frankrike och med USA, bl a ett frihandelsavtal från 2004.


Afrikas sista kolonisatör

Sedan 1975 då Marocko genomförde ”Den gröna marschen” mot Västsahara administreras området av Marocko. Den gröna marschen bestod av 350 000 civila marockaner som genom löften om lägre skatter och arbeten gick in i Västsahara för att bosätta sig. Till sin hjälp hade de den marockanska militären som samtidigt snabbt och med stor brutalitet ockuperade hela den norra delen av Västsahara.

Den södra delen av Västsahara ockuperades av Mauritanien, men 1979 lämnade landet över sin del av Västsahara till Marocko. Sedan dess ockuperar Marocko två tredjedelar av Västsahara. Gränsen mot det torra ökenområde som utgör den kvarvarande tredjedelen utgörs av en nära 270 mil lång mur av sand, betong, taggtrådd, minor, radarutrustning och militärer.

Någon officiell folkräkning har aldrig gjorts. Men enligt västsaharierna själva fanns det drygt 200 000 västsaharier i de ockuperade delarna 1975. Dessa lever nu tillsammans med långt fler marockaner. Området styrs av en av den marockanska staten utsedd guvernör. Området är uppdelat i tre regioner, varav två av dem även inbegriper erkänt marockanskt område, och fyra provinser.

Enligt Marocko är Västsahara historiskt sett marockanskt område, men redan 1975 när  kolonialmakten Spanien lämnade Västsahara, fastslog den Internationella domstolen i Haag att varken Marocko eller Mauritanien har någon historisk rätt att göra anspråk på Västsahara. Trots detta kallar Marocko det ockuperade området för ”de sydliga provinserna.”

Flera internationella organisationer för de mänskliga rättigheterna, som Amnesty International och Human Rights Watch, har länge kritiserat Marocko för övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i det ockuperade Västsahara. 2006 besökte FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna område och beskrev också situationen som allvarlig.

Enligt FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna saknar västsaharierna i det ockuperade Västsahara rätt till självbestämmande, människor som jobbar med de mänskliga rättigheterna utsätts för övergrepp, ordningsmaktens behandling av västsaharierna är brutal och möjligheterna till rättvisa rättegångar saknas. Dessutom råder det begränsad yttrande- och föreningsfrihet.

Varje år grips ett hundratal västsaharier i det ockuperade Västsahara. Aktivister för ett fritt Västsahara, och deras familjer, förföljs också av den marockanska ordningsmakten. Ofta gör ordningsmakten gripande och husrannsakningar utan anledning. Många gripna har rapporterat om tortyr. Många personer hålls häktade utan häktningsförhandlingar eller döms till fängelse på svaga grunder.

Enligt marockanska myndigheter finns inga politiska fångar i landet, men bevisligen sitter många västsaharier som är aktiva förespråkare av ett fritt Västsahara i fängelse. De har alla dömts för mer konventionella brott som till exempel narkotikabrott eller uppvigling. Marocko hävdar också att det inte finns några västsahariska krigsfångar sedan kriget mot Polisario, men både enligt Polisario och flera organisationer för de mänskliga rättigheterna saknas många saharier.

Övergreppen på den västsahariska befolkningen nådde 2006 så allvarliga nivåer att till och med en företrädare för det marockanska kungliga rådet för Västsahara (CORCAS) kände sig tvungen att uppmärksamma det hela. Den marockanska ordningsmakten i de ockuperande området anses både brutal och åtnjuta straffrihet.

Ytterligare ett övergrepp mot den västsahariska befolkningen i det ockuperade Västsahara är att få av dem som ansöker om pass för att lämna Marocko får del av denna rättighet. Flera utländska besökare, som parlamentariska och diplomatiska delegationer från EU och de nordiska länderna och journalister från flera europeiska länder, bland annat Sverige, har nekats besökstillstånd till de ockuperade delarna. Flera journalister som lyckats ta sig in i de ockuperade området har också gripits och kastats ut ur Marocko.även svenska journalister.

Västsahara har några av världens största fyndigheter av fosfat och ett av de fiskerikaste vattnet i Afrika. Marocko har investerat mycket pengar på att förbättra hamnar, vägar, fabriker och annan infrastruktur för att kunna utvinna, transportera och sälja områdets råvaror. Sedan början av 2000-talet innehar europeiska och amerikanske oljeföretag rättigheterna för att borra efter olja både på land och i vattnet utanför det ockuperade Västsahara.

Som mest har Marocko satt närmare 30 000 personer i arbete i fosfatgruvorna och den utbyggda hamnen i El-Aaiún kan årligen hantera 10 miljoner ton fosfat. Marocko har gett EU rättigheter att fiska i vattnet utanför Västsahara och i fabriker på det ockuperade området framställs fiskmjöl och djupfryst fisk för export.

Marocko säljer mängder av ökensand från det ockuperade Västsahara till stränderna på Kanarieöarna. I El Aaiún finns långt framskridna planer på större hotellanläggningar som ska kunna ta emot turister.

Enligt internationell rätt får en ockupationsmakt inte utvinna och sälja det ockuperade landets naturtillgångar utan att först fått tillstånd från invånarna i det ockuperade området. Mellan 2006-2008 sitter Marocko med i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna. Marocko är inte medlem i den Afrikanska Unionen (AU), i protest mot att AU erkänt Västsaharas rätt till självbestämmande.

Källor: Utrikesdepartementet, Utrikespolitiska Institutet, Amnesty International, Human Rights Watch 

Länkar
Human Rights Watch
Amnesty International
Wikipedia
Internationella domstolen i Haag

USAs förre FN-ambassadör John Bolton talar klarspråk om Marocko
"Marocko har kontroll över nästan hela Västsahara, är fullt nöjd med detta och utgår från att den faktiska kontrollen med tiden kommer att övergå till en lagenlig kontroll, och ge Marocko både ett territorium i enlighet med dess historiska uppfattning om sin "rättmätiga" storlek, och tillgång till naturresurser och fiskerättigheter".

Läs ett lite längre utdrag ur Boltons bok, Surrender is not an option: Defending America at the United Nations and abroad, på engelska.