Kung Mohammed VI håller fast vid sin västsahariska hägring

Skapad: 2012-11-10, Senast uppdaterad: 2012-11-13

- Eftersom Marocko är övertygad om att ha rätten på sin sida kommer vi att driva utvecklings- och moderniseringsprocessen i vårt Sahara bestämt och med hårt arbete. Det deklarerade kung Mohammed VI i sitt årliga tal till nationen den 6 november, till minne av den Gröna Marsch och blodiga militära invasion som inledde Marockos nu 37-åriga ockupation av Västsahara.

Kungens bild av regionen och konflikten liknar mer en hägring i öknen än den verklighet andra kan se. I talet framställs förslaget om autonomi för ”Marockanska Sahara”, inom ramen för kungariket, som en vattendelare i sökandet efter en slutlig lösning på Västsahara-konflikten. Autonomin sägs vara i linje med kraven på internationell legitimitet, ge regionens invånare långtgående frihet att sköta sina lokala affärer och respektera denna befolknings kulturella särdrag.

Årets tal saknar den stridslystna retorik som präglat en del tidigare minnestal, t ex det från 2009. Det är förståeligt när nu Marocko trängs alltmer internationellt och stödet från beskyddaren Frankrike sviktar. Men kärnan och skönmålningen är densamma. Ockupationen kallas legitim, trots att Haag-domstolen och världssamfundet avvisat Marockos anspråk. En majoritet av invånarna i området består redan idag av militärer och inflyttade marockanska bosättare, som är hårt styrda från Rabat, och bosättargäng utnyttjas av regimen som slagträ mot västsaharierna i något som allt mer liknar etnisk rensning. 

Han efterlyser en kompromissanda hos sina motparter och betecknar samtidigt deras måttliga entusiasm och avståndstagande från autonomi-alternativet som hinder för en ”önskvärd och ömsesidigt accepterad politisk lösning”, men blundar för sin egen kompromisslöshet.

Kungen nämner inte med ett ord det internationella regelverk som FN-stadgan anvisar för avkolonisering allmänt, och hur det ska tillämpas t ex i situationer där parterna inte kan enas. Som flera jurister påpekat, nu senast New York City Bar, måste frågan om självständighet, independence, finnas som alternativ i en folkomröstning. Det är inget en enskild part kan ändra på utan samtycke från övriga.  

Just frasen att i konflikten söka en ömsesidigt godtagbar lösning har de senaste 10 åren blivit något av ett mantra i debatten. Det är i sig en rimlig önskan. Men den är naturligtvis villkorad – i det här fallet gäller det primärt en lösning som uppfyller de villkor folkrätten ställer. Och att det i praktiken är ett nollsummespel, som handlar om ägarskapet till ett ockuperat land. Som Nobelpristagaren och förhandlaren Martti Ahtisaari sagt: ”Man förhandlar inte med en överbevisad tjuv om hur mycket av bytet han får behålla …”

I talet beskriver kungen också alla de reformer av grundlagen, demokratin och rättsväsendet som beslutats. Men av de reformerna har bara en ringa del lett till förändringar i den politiska verkligheten, vilket regimen själv tydligt gett exempel på nu, i oktober och november, i El Aaiún! 

Det är den verkligheten FN, via MINURSO, nu måste få lov att övervaka, dokumentera och redovisa. Det är den verkligheten som EU ska ha som grund för sina relationer med regimen i Rabat, särskilt efter att EU blivit Fredspristagare. Och verkligheten som Sverige bör redovisa och offentligt referera till när nya avtal om fiske och andra områden aktualiseras i Bryssel!

Källa: http://www.map.ma/en/activites-royales/full-text-royal-speech-nation-37t...

BilagaStorlek
Full text of the Royal speech to the nation on 37th anniversary of Green March.pdf137.33 kB