Historia

Lång historia av kultur, folkvandring och konflikter

En del av de folkgrupper som nu finns i Västsahara härstammar från berberstammar som via handelslederna mycket tidigt var i kontakt med bl a den egyptiska högkulturen, senare även Kartago. De var bl a boskapsuppfödare som strax före Kristi födelse österifrån fick tillgång till dromedarer.

Under 600-talet kom en arabisk och islamisk invasion som påverkade och omvände många av berberstammarna. De följande tre hundra åren tog berberna kontroll över nordvästra Sahara. Kring 1000-talet (dvs nordisk vikingatid), stabiliserades inflytandet i den s.k. Almoravida-staten som omfattade nuvarande Marocko, då bl a staden Marrakech grundades, men också stora delar av södra Spanien.

Nästa stora inflyttargrupp till Västsahara kom på 1400-talet från Jemen, och levde under lång tid i konflikt med grannfolken. På 1700-talet stabiliserades situationen, och ett rikt kultursamhälle växte fram.

De koloniala striderna började i slutet på 1500-talet, då Spanien sände in expeditioner i den norra delen av nuvarande Västsahara, Sanguia el Hamra. Även England och Frankrike skaffade sig tillfälliga fotfästen i regionen.

På Berlin-kongressen 1885-86, då kolonialmakterna delade upp makten över Afrika mellan sig, fick Spanien på sin lott att "beskydda" Västsahara, som protektorat.

Gränsen mellan Marocko och Västsahara definierades stegvis i avtal mellan Frankrike och Spanien. Det ledde till blodiga strider mellan västsahariska stammar och franska/ marockanska trupper. Full kontroll över territoriet Västsahara fick Spanien inte förrän 1934 - 36.

Motståndet fanns dock kvar, och i slutet på l950-talet hölls sporadiska demonstrationer mot kolonialmakten, bl a mot en militär operation som genomfördes gemensamt av Frankrike, Marocko och Spanien mot västsahariska frihetskämpar. Det civila motståndet blev mer organiserat i slutet av 1960-talet, och växte under de följande åren med kulmen i en massdemonstration 1970 som den spanska kolonialmakten slog ned med stor brutalitet.

Händelsen blev en vändpunkt i motståndet, som inriktades på nationell självständighet och väpnad kamp. 1973 bildades befrielserörelsen Polisario, och de första väpnade anfallen mot kolonialmakten genomfördes.

Mer om befrielsekampens förlopp kan Du läsa under rubriken POLISARIO - en kort bakgrund.

En mer detaljerad redovisning av historien finns i följande dokument (på engelska):