Politiska fångar
Följande ger en bild av situationen för de sahariska politiska fångarna i Marocko.
I maj 2006 besökte representanter för FN:s råd för mänskliga rättigheter det ockuperade Västsahara för att skapa sig en bild av MR-situationen i landet efter alla rapporter om våld och övergrepp mot den västsahariska befolkningen.
Rådet konstaterar att västsaharierna inte bara är berövade sin rätt till självbestämmande utan också rätten till yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet.
Att ifrågasätta Marockos rätt till Västsahara är ett brott i sig enligt de marockanska myndigheterna.
Hemsidor på internet som förespråkar ett fritt Västsahara blockeras av de marockanska myndigheterna.
Tre MR-föreningar, Sahara section of the Forum Verite et Justice Marocain, Saharawi Association of Victims of Serious Human Rights Violations Perpetrated by the Moroccan State och El Aaiúns avdelning av Moroccan Association for Human Rights har antingen upplösts eller förhindrats att registrera sig som förening.
Sedan gatuprotesterna mot den marockanska ockupationen startade i maj 2005 har trakasserierna och förföljelserna från den marockanska polisens sida mot framför allt människorättsaktivister intensifierats och hårdnat. FN-delegationen kunde rapportera om misshandel och tortyr av fångar, som också fått sina hem demolerade av polisstyrkor.
Hundratals västsaharier greps under 2005. I september 2005 hungerstrejkade 34 västsahariska politiska fångar i 51 dagar mot de omänskliga förhållandena i det ökända Svarta fängelset i El Aaiún. Nio delegationer med spanska parlamentariker som sommaren 2005 anlände till den västsahariska huvudstaden El Aaiún för att bilda sig en uppfattning om MR-situationen avvisades direkt på flygplatsen av marockanska myndigheter.
Franska, norska och svenska journalister har utvisats när de tagit kontakt med västsaharier inne i det ockuperade Västsahara.Klappjakten på västsahariska aktivister fortsätter. Amnesty International krävde i mars 2007 att de två samvetsfångarna och människorättsaktivisterna Brahim Sabbar och Ahmed Sbai, som då i en rättsvidrig process dömts till ett års fängelse, omedelbart skulle friges.
Enligt den västsahariska MR-organisationen Codesa fanns det då 40 politiska västsahariska fångar i fängelser i Västsahara och i Marocko.
Sedan Marockos ockupation startade 1975 har cirka 1000 civila västsahariska män, kvinnor och barn gripits av marockansk polis och ”försvunnit”. 526 av dem är fortfarande ”försvunna” enligt Polisario. Försvinnanden fortsatte in på början av 90-talet enligt Amnesty International, som i åratal påtalat Marockos brott mot de mänskliga rättigheterna. En våg av försvinnanden skedde i samband med ett FN-besök 1987.
1991 släppte kung Hassan plötsligt ett par hundra av dessa ”försvunna” västsaharier, som aldrig hade dömts och vars existens man tidigare totalt förnekat kännedom om. Flertalet av dessa ex-fångar, som släpptes i ockuperat område, har inte fått någon upprättelse, ingen medicinsk vård för sina skador, inget arbete eller ekonomisk kompensation. I stället har de bevakats och förföljts på olika sätt. Många har fängslats igen och några har flytt till flyktinglägren i Algeriet.
Trots FN-styrkan Minursos närvaro i området har förföljelserna mot västsaharier kunnat fortsätta. Så till exempel dömdes 8 västsahariska ungdomar 1995 till mellan 15 och 20 års fängelse för att ha delat ut flygblad med krav på ett fritt Västsahara.
Länkar:
http://www.arso.org/OHCHRrep2006.htm
http://web.amnesty.org/library/print/ENGMDE290042007
http://www.frontlinedefenders.org/news/2913