Ekonomi och naturresurser
Det ockuperade Västsahara har en av världens största fosfattillgångar och ett av Afrikas bästa fiskevatten. Det finns också starka skäl att tro att det finns stora olje- och gasreserver längs kusten. De värdefulla naturtillgångarna har alltid varit ett av de största skälen för Marocko att bibehålla ockupationen.
En fördjupad översikt hittar Du under Västsaharas naturresurser. Marocko har de senaste åren publicerat planer på hur Västsaharas resurser nu ska exploateras i stor skala. Aktionen utarbetade 2009 en översikt över "guldrushen" Ett exempel är oljeletning och -exploatering. Läs också om Ockuperade Västsahara - en lönsamhetsanalys. En inblick i den marockanska kungens möjligheter att kontrollera bl a inkomster från Västsaharas naturresurser finns i svenska regeringens rapporter om MR-situationen i Marocko: Marocko och Västsahara - bakgrund.
Den västsahariska regeringen, SADR, har de senaste åren mött de allt mer storstilade marockanska exploateringsplanerna genom att proklamera en 200 sjömil bred Ekonomisk zon och att öppna för oljebolag att teckna lagliga licenser för prospektering: SADR bjuder in oljebolag.
Fosfatutvinningen är en allt tydligare stridsfråga, där aktivt internationellt kampanjarbete också gett en hel del positiva resultat. Se pressmeddelande från 2008.
----------------
Marockansk offensiv för att ”ekonomiskt annektera” Västsahara
Marocko inleder nu en bred offensiv för att exploatera och tjäna pengar på Västsaharas naturresurser. Västsahara ska bli en del av den marockanska ekonomin. Det gäller att exploatera såväl redan kända resurser, som olja på kontinentalsockeln och exporten av fosfat (råvaran för konstgödsel), som mindre kända guldfyndigheter på ockuperat område i södra Västsahara.
Där ingår också enorma växthus för grönsaksodlingar i öknen och ”legobearbetning” av fiskprodukter och andra matvaror, som att skala importerade räkor som sedan säljs till matindustrin. Tre exportinriktade s.k. ekonomiska frizoner inrättas nu i Dakhla och El Aayoune, där utländska företag kan etablera sig och producera, med skattefrihet och andra fördelar.
Till listan kan slutligen läggas fiske i de rika västsahariska vattnen inom ramen för fiskeavtalet med EU, och stora mängder sand (!) för att försköna stränder och bygga turistanläggningar främst på Kanarieöarna och Madeira. För att genomföra de stora investeringarna som förutses finns också en omfattande strategi för energiförsörjningen av de installationer och produktionsenheter som behövs.
EU-samarbetet stimulerar exploateringen av Västsahara
Att offensiven kommer nu kan ha flera orsaker. Men den viktigaste är antagligen det fördjupade samarbetet med EU som just förhandlas fram, och som kan innebära både klirr i statskassan och goda affärsmöjligheter för Marocko på EU-marknaden. Men lika viktigt är nog att EU nu med ett nytt avtal politiskt sluter Marocko ännu närmare till sitt bröst,och indirekt godkänner den av FN underkända ockupationen av Västsahara.
Offensiven är en utmaning för stater, som de nordiska, som slår vakt om internationell rätt. Det är också något som solidaritetsrörelsen för Västsahara måste ta sig an, nu efter EU-valet.
Ämnesområdet är brett: alltfrån att hindra tomater från växthusen utanför Dakhla att nå svenska matbord, stoppa oljeprospekteringen, att avråda svenska företag från att sälja till Västsahara och till att få EU att utesluta Västsahara från samarbetsavtalet med Marocko.
Västsahara har internationell rätt på sin sida. Se Västsaharas naturresurser. Det underlättar vår argumentering, men det fordras ändå en rejäl och samfälld insats för att nå fram i mediabruset.
