Den internationella pressen på Marocko ökar

Skapad: 2012-06-08, Senast uppdaterad: 2012-10-29

I april debatterade Säkerhetsrådet övervakningsstyrkan MINURSOs roll som övervakare av respekten för västsahariernas mänskliga rättigheter, MR. Då framhölls FNs MR-Råd som en viktig aktör och ersättning för insatser från MINURSO. Nu i maj har detta MR-Råd granskat hur Marocko respektera de mänskliga rättigheterna enligt folkrätt och de internationella konventioner landet undertecknat, och även i Västsahara.

Två saker blev klara från redan denna första föredragning, där 45 länder yttrade sig (en slutrapport om Marocko ska antas i september). 11 länder refererade till situationen i Västsahara. När Marocko granskades 2008 nämnde inget land Västsahara! Samtidigt visade dragningen att MR-Rådet vare sig har verktyg, kapacitet eller mandat för den viktigaste uppgiften i sammanhanget – att skydda det västsahariska folket mot de ständigt pågående MR-övergreppen.

Bland de länder som i sina korta muntliga inlägg refererade till Västsahara var USA, Storbritannien, Irland, Sverige, Norge, Uruguay och Costa Rica. En inofficiell sammanställning har gjorts av kollegorna i WSRW. MR-Rådet hade också fått underlag från en rad enskilda människorättsorganisationer. Ett pressmeddelande från Robert F Kennedy Center for Justice & Human Rights berättar om arbetet inför MR-Rådets session, och ger några första kommentarer.

Ett sluttande plan

I Säkerhetsrådet lyckades Marocko/Frankrike än en gång stoppa kravet på en aktiv roll för MINURSO på MR-området. Det skedde dock med viss möda, och efter kritik inifrån FN-systemet mot det begränsade arbetsutrymme Marocko ger MINURSO i Västsahara. Pressen ökar nu på Marocko, som trängs från flera håll och riskerar förlora det tidigare starka stödet från Frankrike sedan Hollande efterträtt Sarkozy på presidentposten.

MR-Rådets granskning riktar uppmärksamhet mot Marockos bristande respekt för de mänskliga rättigheterna. Till detta kommer nu allt fler rapporter om incidenter och nya övergrepp från polis och militär mot västsaharier. Fernissan på den nya ”demokratiska” författningen börjar krackelera när den möter maktens bistra realiteter.

En ny lag förbereds nu som ska ge polis och militär straffrihet för handlingar som utförs på order från högre ort. Detta strider mot den bild kung Mohammed VI målat upp av en demokratisk grundlag, som respekterar medborgarnas friheter och rättigheter. Marockanska MR-organisationen AMDH slår hål på myten om Marockos humana flyktingpolitik. Den innehåller snarare polisvåld, trakasserier och rasism mot svarta flyktingar, som regelmässigt deporteras till bl a Algeriet.

Samtidigt har organisationer som Amnesty, HRW och den konservativa Freedom House redovisat sin nedgörande kritik av förhållandena i Västsahara. Amnesty fördömer den fortsatta tortyren och misshandeln i landets fängelser, liksom våldet mot demonstranter. Särskilt utsatta är kritiker av monarkin och de som förespråkar självbestämmande för Västsahara.Freedom House har flyttat ned Västsahara till den lägsta möjliga nivån, en sjua, över världens mest ”ofria områden”.

Fall på eget grepp?

Som om detta inte vore nog har Marocko gått till angrepp för att få bort FN-medlaren Christopher Ross, som anklagas för partiskhet. Det avvisades nästan reflexmässigt av Ban Ki-moon. Men den rundresa som Ross planerade till parterna runt konflikten ställdes in. Marocko överskattade antagligen sin position.

Regimen utnyttjar konsekvent Säkerhetsrådets uttalande från 2005 om att nå ”en ömsesidigt accepterad lösning” som i praktiken gett Marocko veto-rätt i processen. Men det är något som kan slå tillbaka i kommande kontakter, då stödet från Frankrike kan väntas svikta. Uttalandet kan kanske ses som en generös gest för att underlätta en lösning. Efter sju års misslyckade förhandlingar framstår den dock snarast som en återvändsgränd. Då gäller åter de vägar som FN-stadgan och deklarationer om avkolonisering anvisar, dvs att de berörda folken beslutar om sin framtid i t ex en folkomröstning. Som Kosovo-förhandlaren och Nobelpristagaren Martti Ahtisaari har sagt: ”Man förhandlar inte med den som stulit en plånbok om hur mycket han ska få behålla!”

I takt med att kritiken på MR-området växer, och bilden av det "demokratiska Marocko" ifrågasätts internationellt, så försvåras också landets förhandlingar med EU och andra aktörer om handel, fiske etc. När inser omvärlden, och regimen, att ockupationen av Västsahara är en belastning?