Cirkus i Säkerhetsrådet om FN och skyddet av mänskliga rättigheter i Västsahara

Skapad: 2013-05-28, Senast uppdaterad: 2013-05-28

Inte heller i år får FN, via sin fredsbevarande styrka MINURSO, övervaka respekten för de mänskliga rättigheterna (MR) i det ockuperade Västsahara. Men det blev en gropig resa innan Säkerhetsrådet kom fram till samma beslut som gällt de 20 senaste åren. 

MINURSOs arbetsprogram, eller mandat, gäller ett år i taget, och förlängs efter beslut i Säkerhetsrådet. Denna punkt på dagordningen har under åren blivit allt mer debatterad, och framtvingat eftergifter från rådsmajoriteten i beskrivningen av MR-situationen i det ockuperade Västsahara och löften om förbättringar från ockupationsmakten Marocko. Men det faktiska förbudet för MINURSO att rapportera och ingripa på detta område har bestått.

Inför årets möte lade USA fram ett överraskande förslag att utvidga mandatet till att även omfatta MR-övervakning. Förslaget utlöste en massiv lobbyverksamhet från Marockos sida. Där ingick samtal på hög nivå med medlemmarna i den grupp som kallas ”Västsaharas vänner” - Frankrike, Ryssland, Storbritannien, Spanien och USA - men också med andra aktörer, bl a Kina och Saudiarabien. Marocko ställde in en planerad stor militär manöver tillsammans med amerikanska armén, Red Lion 2013.  

Lobbyarbetet gav resultat, och USA gick med på att dra tillbaka sitt förslag om MR-övervakning. Resultatet blev den mest uttunnade resolutionen från Rådet på många år. Begreppet Mänskliga rättigheter nämns överhuvudtaget inte. De många rapporterna om upprepade, allvarliga övergrepp från marockansk polis och militär emot fredliga västsahariska demonstrationer nämns inte heller, trots att flera av dem redovisades av generalsekreteraren Ban Ki-moon i hans rapport till mötet om läget för Västsahara.

Rådets beslut lämnar tyvärr det västsahariska folket utan skydd mot övergrepp, med fortsatta lidanden och förödmjukelser som följd. För Marocko kan det dock visa sig vara en Pyrrhus-seger. Marocko sökte och fick stöd för en hållning som i längden är dömd att misslyckas.

Redan innan beslutet var ju Marockos övervåld och diskriminering mot västsaharierna väl känd och dokumenterad. När Säkerhetsrådet så uppenbart bortser från dessa fakta öppnar det sig för en tung kritik. Genom att fortsätta exponera och kritisera dessa brott mot folkrätten och demokratin kan vi, i den växande opinionen till stöd för Västsaharas frihet, öka pressen på Marocko och dess allierade. Det borde också gälla för EU och de regeringar som sätter folkrätten och demokratiska principer högt.

Rabat-regimen måste välja väg: öppna Västsahara för omvärlden och dess granskning, eller gå vidare mot vad som alltmer liknar en sluten polisstat. Att avbryta plundringen av Västsaharas naturresurser eller stämplas som tjuv och varusmugglare. Att söka samförstånd om en process fram mot en folkomröstning om Västsaharas framtid i FN-stadgans anda, eller att fortsätta ett diplomatiskt skyttegravskrig för att upprätthålla en ockupation som äventyrar stabiliteten i Maghreb-regionen och i hela Marocko självt. 

Marken krakelerar redan under kung Mohammeds fötter. Flera diplomatiska utspel har gått snett de senaste åren, bl a försöket att bli av med FN-medlaren Christopher Ross. Stödet från Frankrike har inte upphört men försvagats. EU-Parlamentet har av Marockos vice utrikesminister kallats för en "dinosaur" och Marocko ställde in en årlig manöver med amerikansk militär. Lobbyingen bland de s k "Västsaharas vänner" m fl lär ha väckt irritation i USA, och kan slå tillbaka senare. Därmed är Rabat-regimen sårbar i den fortsatta debatten.

Det är också dags för Sverige, gärna tillsammans med våra nordiska grannar, att gå från allmänna uttalanden till konkret handling på flera områden. Med stöd av den breda dokumentationen av MR-brotten i Västsahara finns det goda skäl att kräva en prövning om Marocko uppfyller Associationsavtalets krav att ”respektera demokratiska principer och fundamentala mänskliga rättigheter” i samarbetet med EU. Vid behandlingen i Säkerhetsrådet visade Marocko klart att landet vägrar erkänna västsahariernas rättigheter.

Flera samarbetsavtal mellan EU och Marocko står i konflikt med folkrätten därför att de också omfattar det ockuperade Västsahara: det frihandelsavtal för jordbruksprodukter som just trätt i kraft, det nya fiskeavtalet där förhandlingarna nu går in i ett slutskede samt förberedelserna för ett brett och fördjupat frihandelsavtal, DCFTA. 

En första konkret insats i detta härad borde vara att finna och införa motåtgärder mot den pågående smuggeltrafiken av cocktailtomater från Västsahara via Marocko till europeiska marknader, inklusive den svenska.

Sören Lindh, koordinator, VästsaharaAktionen, tel 070-399 2769