Brev till UD: Sverige, EU och fördjupat partnerskap med Marocko

Skapad: 2008-09-06, Senast uppdaterad: 2009-03-09

2008-09-01

Utrikesminister Carl Bildt
Utrikesdepartementet
103 39 Stockholm

Sveriges ställningstagande till EU:s och Marockos aktuella partnerskapsförhandlingar

Sedan ett år tillbaka förhandlar EU med Marocko om ett fördjupat partnerskapsavtal, som knyter ockupationsmakten Marocko närmare EU. Avtalet kan ingås redan om några få månader. Det finns flera starka skäl för att Sverige i nuläget kraftfullt ska motsätta sig denna ytterligare fördjupning av relationerna med Marocko.

Den viktigaste har att göra med Marockos vägran att lämna det ockuperade Västsahara, vilket strider mot tydliga utlåtanden i den Internationella Domstolen i Haag, och mot FN:s principer för avkolonisering. Marocko har under ockupationen konsekvent brutit mot de mänskliga rättigheterna för den västsahariska befolkningen, från mord och tortyr till yttrande- och föreningsförbud samt annan diskriminering i vardag och arbetsliv. Brotten fortgår fortfarande.

Samtidigt pågår en aktiv plundring av Västsaharas naturresurser, främst fisk, fosfat och sand. Exploateringen leder bl a till snabbt växande skador på de sköra eko-miljöerna i landet. Allt fler industrier och företag förläggs till det ockuperade territoriet. Vare sig inkomsterna från råvaruexporten eller industrierna kommer den västsahariska befolkningen till godo, utan kontrolleras helt av den marockanska ockupationsmakten. De bidrar på ett avgörande sätt till den marockanska ekonomin, inte minst till de militära kostnaderna för ockupationen. Den västsahariska befolkningen får i bara begränsad utsträckning arbete i den växande ekonomin, och med hög risk för avskedanden och svartlistning.

Det fördjupade EU-partnerskapet kan innebära att Marocko ekonomisk, politiskt och kanske också säkerhetsmässigt knyts närmare till EU. Redan nu integrerar Marocko det ockuperade Västsahara allt mer i sin egen ekonomi. Med ett nytt avtal integreras i sin tur Marocko ytterligare i EU:s ekonomi – alltså ökar risken t ex för västsahariska varor på den svenska marknaden!

Det finns en bred politisk uppslutning i Sverige mot ockupationen och för Västsaharas självständighet, bl a illustrerat av att sex av sju riksdagspartiers ungdomsförbund ingår i paraplyorganisationen VästsaharaAktionen. Utrikesutskottet konstaterade nu i vår att Sverige fortfarande anser Västsahara folkrättsligt ockuperat, och ”att Sverige ska fortsätta sitt stöd för västsahariernas rätt till självbestämmande och att en politisk lösning som har parternas stöd och som grundas på folkrätten kan accepteras”.

Ytterligare skäl till att inte öppna för den djupare integration på alla plan, som det planerade avtalet innebär, ligger i den marockanska staten själv. Som framgår av regeringens rapport om mänskliga rättigheter i Marocko är landet fortfarande en snarast enväldig monarki, där kungen har beslutanderätt över det mesta, även det statliga rådet för mänskliga rättigheter (Conseil Consultatif des Droits de l’Homme). Som utskottet konstaterar sker fortfarande brott mot grundläggande principer, och Marocko har t ex från 2006 till 2007 fallit från 97e till 106e plats på Reportrar utan gränsers lista över stater med bristande pressfrihet.

Det nuvarande generösa partnerskapsavtalet verkar således inte ha gjort Marocko mer demokratiskt sinnat eller berett att följa internationell rätt. Snarare blockerar Marocko allt mer hårdnackat alla försök att nå en fredlig och rättvis lösning på Västsaharakonflikten.

Därför är den nu aktuella avtalsförhandlingen viktig. EU är ”grundat på principerna om frihet, demokrati, respekt för mänskliga fri- och rättigheter samt på respekt för lag och rätt” (artikel 6(1) i EU-fördraget (TEU). EU:s ambitioner att vara en förkämpe för frihet och demokrati återkommer bl a i den europeiska grannskapspolitiken (ENP). Det vore då att underminera förtroendet för rollen som försvarare av frihet, demokrati och mänskliga rättigheter, om EU skulle underlåta att driva dessa krav gentemot Marocko, för att nå ekonomiska handelsfördelar.

Konditionalitet – att ställa krav som motprestation för erbjudanden – är en vanlig, om än ibland ifrågasatt, metod för att åstadkomma resultat. I de förhandlingar som nu uppenbarligen går in i ett slutskede är det dock rimligt för EU att ställa hårda och villkorslösa krav på Marocko att följa FN:s ursprungliga plan för processen mot en folkomröstning och en sannolik självständighet för Västsahara.

När de senaste försöken att vid förhandlingsbordet nå enighet om ett fullföljande av FN:s plan för folkomröstning helt misslyckats, har nu EU en historiskt viktig möjlighet att övertyga Marocko om det nödvändiga att avbryta ockupationen och sitt motstånd mot FN-planen, som en förutsättning för att kunna få ett nytt och fördelaktigare samarbete med EU-länderna.

Sverige följde en principfast linje i förhandlingarna om EU:s fiskeavtal med Marocko. De första årens erfarenhet av avtalet har visat att de farhågor som Sverige gav uttryck för inte var ogrundade. Det är positivt att både utrikesministern och jordbruksministern vill fortsatt agera i frågan till västsahariernas förmån.

Vi förväntar oss att regeringen här visar samma fasthet som kring fiskeavtalet. Möter villkoret om ett fullföljande av FN-planen motstånd inom EU eller inte accepteras av Marocko, förutsätter VästsaharaAktionen att Sverige säger nej till fortsatta förhandlingar.

För VästsaharaAktionens medlemsorganisationer nedan:

Sören Lindh
Koordinator

Afrikagrupperna
Broderskapsrörelsen
Brödet & fiskarna
Centerns UngdomsFörbund
Emmaus Björkå
Emmaus Stockholm
Färnebo Folkhögskola
Föreningen Västsahara
Grön Ungdom
Gävle Biståndsgrupp
Solidaritetskommittén vid Jakobsbergs folkhögskola
Kommittén för Västsaharas kvinnor
Kvinnor för Fred
Nätverket för ett fritt Västsahara
Praktisk Solidaritet
S-kvinnor
SSU
Stiftelsen Global Kunskap
Svenska Kvinnors vänsterförbund
Ung Vänster
Örnsköldsviks FN-förening