Brev till UD om Västsahara – kräv inspektion på plats av mänskliga rättigheter

Skapad: 2011-12-07, Senast uppdaterad: 2012-06-09

- Vi förutsätter att Sverige driver frågan om Västsaharas mänskliga rättigheter, MR, inom FNs MR-Råd, och då förespråkar att Rådet gör observationer på plats i det ockuperade Västsahara. Dess befolkning utsätts för en fortgående diskriminering och brott mot sina mänskliga rättigheter från ockupationsmakten Marocko. FN bör ta ansvar för att skydda västsahariernas säkerhet och integritet.

Det är budskapet i ett brev den 6 dec till Carl Bildt och UD från de tre oppositionspartierna S, MP och V.

Brevet utgår från Säkerhetsrådets beslut i våras att peka ut FNs MR-råd som övervakare av västsahariernas mänskliga rättigheter. Det beslutet kom efter en het debatt om att ge FNs övervakningsstyrka på plats, MINURSO, mandat att granska också respekten för de mänskliga rättigheterna. 

Den kanske viktigaste rekommendationen i brevet är att få till stånd observationer när något händer och där det händer, när nu FN på plats, alltså MINURSO, inte kan agera. I Säkerhetsrådets beslut noteras att Marocko erbjuder rapportörer från FNs MR-råd fritt och obehindrat tillträde till området. En sådan lösning skulle ge FN snabbare överblick av kritiska situationer, som fjolårets månadslånga marockanska omringning av protestlägret Gdeim Izik, som slutligen stormades och brändes, med åtskilliga dödade, skadade och fängslade. 

I brevet konstateras att övergreppen sker i medieskugga, eftersom oberoende observatörer stoppas och ibland brutalt avvisas redan på flygplatsen.

Ett svenskt initiativ, gärna i samverkan med andra aktörer, skulle enligt brevet kunna leda till att exempelvis belysa militariseringen och omringningen av de västsahariska städerna El Aaiún och Dakhla.    

Läs hela brevet nedan:

Framställan till UD om initiativ till on-site observation av MR-läget i Västsahara

I sin resolution 1979 om Västsahara, antagen april 2011, understryker Säkerhetsrådet ”vikten av att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Västsahara och lägren i Tindouf”. Rådet välkomnar också att Marocko nu etablerat ett Nationellt Råd för Mänskliga Rättigheter och utfäst sig att ge rapportörer och andra representanter för FNs Råd för Mänskliga Rättigheter fullt och obehindrat tillträde till området. Det är förhoppningsvis ett första steg mot ett mer aktivt förhållningssätt från Säkerhetsrådet för att etablera en respekt för de mänskliga rättigheterna för det västsahariska folket. 

FNs MR-Råd organiserar sitt arbete i s k Special Procedures som dels är tematiska, dels gäller enskilda länder. Tematiska granskningar görs av områden som tortyr, barn och väpnade konflikter, godtyckliga frihetsberövanden etc. Rådet utser rapportörer som samlar information, analyserar och redovisar sina slutsatser i rapporter till Rådet, vilka kan leda till resolutioner eller andra åtgärder från rådets sida. Rapportörerna förutsätts arbeta oberoende. En ny mekanism är Universal Periodic Review, UPR, som systematiskt granskar alla FN:s medlemsländer, varvid alla medlemsländer kan ställa frågor till den granskade staten. Marocko är föremål för UPR i början av 2012.

Vi förutsätter, för det första, att Sverige utnyttjar sin position som observatör i Rådet, med yttrande- och förslagsrätt, till att föra upp respekten för folkrätten och MR-frågorna i Västsahara i Rådets diskussioner. Om möjligt bör detta ske tillsammans med rådsmedlemmen Norge och andra likasinnade inom Rådet. Redovisningen av UPR-rapporten om Marocko är ett tillfälle att ställa frågor samt granska lägesbeskrivning och analys. Det ger förhoppningsvis en klarare bild av vad som skett och vilka åtgärder som kan vidtas. 

Men MR-brott och övervåld pågår när detta skrivs, merparten utan medial insyn. Nyligen kunde Per Anger-pristagaren Brahim Dahane på besök i Sverige ge en bister bild av läget, och just nu hungerstrejkar ett 20-tal västsaharier mot förhållandena i Salé-fängelset där de vistats sedan den våldsamma stormningen av ”värdighetslägret” Gdeim Izik för ett år sedan.

Ett nytt och olycksbådande inslag är att de två städerna El Aaiún och Dakhla nu utsätts för en militarisering och omringning av marockanska styrkor. Transporthinder har etablerats, t ex diken, och in-och utpassering sägs ske allt mer via vägspärrar. Personer som vill observera och rapportera stoppas, både medieföreträdare och politiker, som den spanske EU-parlamentarikern Willy Meyer.

I skydd av denna medieskugga sker trakasserier och andra övergrepp. En glimt av vad det kan handla om kom i oktober från Dakhla, där huliganslagsmål bröt ut efter en fotbollsmatch. Minst 7 personer dödades enligt lokala medier, och våldsamheter fortsatte de följande dagarna. 

Det handlar alltså om misstänkta pågående, långvariga övergrepp, som borde observeras på plats och medan de pågår, snabbt dokumenteras och därigenom om möjligt kunna påverkas och förhindras. 

Således, för det andra: Sverige bör i sina kontakter med MR-Rådet förespråka att Marockos generösa erbjudande om fullt och obehindrat tillträde för rapportörer utnyttjas för snara observationer i El Aaiún och Dakhla. Det kan bli en viktig markering av att FN tar ansvar för skydda den västsahariska befolkningens säkerhet och integritet.

 

Urban Ahlin, utrikespolitisk talesperson, (S)

Bodil Ceballos, utrikespolitisk talesperson, (MP)

Jonas Sjöstedt, talesperson om Västsahara, (V)