Bistrare klimat för Marocko?

Skapad: 2012-05-21, Senast uppdaterad: 2012-06-10

Den marockanske kungen Mohammed VI har hittills undgått förändringens vindar under den arabiska våren. Trots ett halvfeodalt styre, bristande mänskliga rättigheter och en militär, olaglig ockupation av Västsahara har Marocko i närtid bjudits in i ett flertal politiska finrum. Marocko har en hedersplats i EUs grannskapssamarbete, ett nära samarbete med Europas parlamentariker, ordförandeskap i Interparlamentariska Unionen, och nu senast invalt i FNs säkerhetsråd. Frankrike, särskilt under Sarkozy, har varit en nära allierad och introduktör.  

Men den kommande sommaren kan bli het och omvälvande. Misstroendena haglar nu kring den marockanske monarken och hans regim. Farligast är signalerna från den nya franska regeringen. Premiärminister Jean-Marc Ayrault hissar nu nya signaler om yttrandefrihet för dem som kräver frihet för Västsahara, om att fullfölja FNs plan för folkomröstning om självbestämmande samt om att återupprätta en ”dynamisk dialog mellan Marocko och Polisario”. Konflikten gäller enligt Ayrault att tillämpa rätten för folken att bestämma över sina resurser.

Dessa nya signaler sägs ha orsakat kalabalik i Rabat. Kung Mohammed har i all hast rest till Paris för att påverka den nya regeringen, enligt uppgift med begränsad framgång. Utan beskydd från Frankrike blir Marocko mycket sårbart i internationella sammanhang. Läget förvärras av en ny bok, skriven av två franska journalister. Den har titeln Le Roi Predateur, ungefär Den rovgirige kungen, och visar hur den redan stenrike Mohammed tar för sig i den marockanska ekonomin. 

Marocko har också gått till angrepp mot FNs förhandlare för Västsahara, Christopher Ross, som anklagas för att vara partisk, obalanserad och bryta mot villkoren för en neutral förhandling. Marocko säger sig sakna förtroende för Ross, men kan grovt ha missbedömt läget efter Säkerhetsrådets senaste resolution om Västsahara. Rådet avvisade visserligen kraven att FN skulle övervaka respekten för den västsahariska befolkningens mänskliga rättigheter, men såg sig tvunget att redovisa fler problematiska aspekter i frågan och om FNs övervakning av området. Angreppet på den allmänt respekterade Ross kan därför slå tillbaka på ett Marocko som saknar Frankrikes stöd.

Ytterligare en prövning väntar de närmaste dagarna, då situationen för de mänskliga rättigheterna i Marocko granskas av FNs MR-Råd. Där kommer ett antal rapporter redovisas och besvärande frågor ställas av medlemsstater, bl a av Sverige. Frågan från Sverige gäller en av de aspekter som Ayrault betonade: hur ska Marocko respekten för yttrande, mötes- och föreningsfrihet åt dem som vill uttrycka sina åsikter om situationen om och i Västsahara? 

Utöver det grundmaterial som MR-Rådets rapportörer sammanställt har en rad organisationer lämnat underlag och rapporter som dokumenterar olika aspekter på MR-läget både i Marocko och i Västsahara. Där ingår bidrag från flera medborgarrätts- och solidaritetsorganisationer, enskilt. Rådet har rimligen också tillgång till de senaste rapporterna från t ex Human Rights Watch och Freedom House.

Diskussionerna i MR-Rådet kan bli en första mätare på hur långt den franska omprövningen når och vilka motkrafter den nya regeringen möter.